Liverecension: Neckbreakers Ball Tour

Nu ligger dubbelrecensionen av Neckbreakers Ball Tour (BEHEMOTH, DEVILDRIVER, SCAR SYMMETRY och ARSIS) uppe på Werock! Jag har bevakat spelningen på Trädgårn i Göteborg den 17/11, och Martin Bensch (alias "Metallbibliotekarien") har täckt in gigget i Malmö dagen efter.

Du hittar liverecensionen via den här länken.

Musiktips: The D4

Idag är en sådan där tröstlöst mörk, blöt och liksom meteorologiskt deprimerad höstdag. Då kan man behöva något som piggar upp; något som höjer livsandarna.

Ett bra förslag på kur är i så fall nya zeeländska THE D4, som lirar en pigg och aningen uppkäftig party-rock 'n' roll kryddad med en diskret nypa punk. Habil, fotstamps-inducerade cock rock, med andra ord. Inget nyskapande, inget intellektuellt utmanande - men jäkligt bra! Tyvärr finns inga hela spår tillgängliga på bandets MySpace, vilket får ses som lite dåligt. Det kan bero på att THE D4 skall ha splittrats för en tid sedan, vilket det ryktas om (har ej fått klarhet på den punkten). I så fall får det ses som en förlust.

Jag bjuder i alla fall på några videor här nedan. Hoppas de piggar upp!

SAKE BOMB



OUT OF CONTROL



PARTY

Behemoth-tävlingen avgjord

BEHEMOTH-tävlingen är nu avslutad, och vi gratulerar självklart vinnaren Fredrik Näslund i Malmö! Priset kommer på posten inom ett par dagar.

Skall erkänna att det inte direkt regnade in deltagare i tävlingen, men det var i alla fall tillräckligt många för att jag skall se konceptet som lyckat. Kommer därför sannolikt att någon gång framöver bjuda på nya tävlingar.

"You talking to me...?"

Apropå BEHEMOTH så såg jag dem i Göteborg igår, vilket självfallet var en upplevelse. Tänker inte gå in på alltför mycket detaljer, då fullvärdig recension kommer på Werock inom kort. Kan åtminstone avslöja följande:

• Inferno är (även live) precis så där sjukt bra som jag trodde.
• Ett av de tre "förbanden" imponerade storligen. Kolla recensionen på Werock när den kommer för att få veta vilka...

Slayer, Megadeth och Testament turnerar ihop

Både Roadrunner och Metal Storm rapporterar att ett gäng riktiga storheter har turnéplaner ihop. SLAYER, MEGADETH och TESTAMENT har nämligen slagit sina påsar ihop och kommer att turnera i staterna under gemensam flagg; detta under turnénamnet "American Carnage".

Första gigget äger rum i Seattle den 18:e januari, för att sedan följas av ytterligare 25 framträdanden över hela nordamerika (inklusive Kanada). Biljetterna släpps nu den 20:e november, och för några lyckligt lottade kommer de att kosta futtiga 10 dollar! Detta då banden vill minnas / fira sin gemensamma "Clash Of The Titans"-turné från 1991, och därför släpper ett begränsat antal biljetter till ett pris motsvarande den tidens prisnivå.

För den som vill läsa mer, återfinns den fullständiga press-releasen på Slayers hemsida.

Slayer - still going strong...

PS. BEHEMOTH-tävlingen är nu avslutad. Vinnaren kommer att offentliggöras här på bloggen under veckan. Apropå bandet i fråga kommer jag ikväll att ha nöjet att avnjuta dem på Trädgårn i Göteborg, vilket skall bli mumma!

Verklighetens hårdrockare

Bland de som hösten 2009 kallar Sverige sitt hem, är det väl få som har missat diskussionerna och debatten kring “verklighetens folk” kontra ”kultureliten”. Utan att ge sig i kast med den politiska sidan av diskussionen, går det att konstatera en koppling till metalvärlden som kan vara nog så intressant att behandla. Jag läste nämligen häromdagen – minns inte i vilken sammanhang – formuleringen ”…Carlings, butiken för folk som inte är metal men som vill framstå som det”. Det fick mig att tänka.

Vi metalheads brukar ju ofta och gärna framställa oss som outsiders, kulturrebeller som står lite på sidan av mainstream-massan. På det viset kan vi framhäva vår egen förträfflighet; vi har ju fattat något som inte de flesta andra inte har – nämligen storheten hos metal. Av den anledningen finns det ett påtagligt hot mot oss hårdrockares sinnesfrid: folklighet. Sug på ordet lite, och känn hur blodet isas i dina ådror…

Så fort något band når en bredare publik eller kommersiella framgångar, är det alltid samma visa. Gamla fans skriker om att sälja sig, och diverse kritiker rynkar på näsan åt bandets nyvunna uppmärksamhet. Ett för stort allmänintresse i ett metalband leder ofelbart till att vissa av ”finsmakarna” inom genren tar avstånd från gruppen, och istället tyr sig till svårare, mindre tillgängliga akter.

Exemplen är många. Visst, METALLICAs svarta skiva sålde ju bra och så, men var den inte början på metalhistoriens kanske största sellout? MUSTASCH då, deras Lisebergs-kompatibla muskelrock är det väl inget fel på? Ja, eller hur, och tufft bandnamn har de ju också… En bandmedlem som deltar i Körslaget? Screw his lame ass! Melodifestivalen? Vad i hela…? Ska du ha en smäll, eller? Ni fattar poängen – vi metalheads vill ha vår kulturella nisch ifred och inte bli beblandade med allmänheten. Det är ju bara vi riktiga hårdrockare som egentligen har fattat grejen.

Nu tänkte jag röra om lite i grytan, genom att ställa en enkel fråga: Tänk om vi (och jag säger vi, för jag skulle hyckla om jag påstod att jag står över det här fenomenet) är helt fel ute? Tänk om vi självutnämnda outsiders inte har ensamrätt på att kalla oss verklighetens hårdrockare; tänk om vi i så fall bara ger uttryck för precis samma sorts löjliga kulturelitism som vi så gärna anklagar meainstream-etablissemanget för?

Jag sticker kanske ut hakan lite nu, men jag tror att en del – alldeles verkliga – hårdrockare faktiskt tycker att DEAD BY APRIL är bra, att Fred Durst och hans polare i LIMP BIZKIT rockar fett, och att Ed Hardy gör coola kläder. Det finns nämligen inte något sådant som ”rätt” eller ”fel” smak, oavsett om det gäller musik eller kläder. Det finns bara musik som man tycker är bra eller dålig, och kläder som man tycker är snygga eller fula.

Missförstå mig gärna rätt nu. Jag säger inte att det inte finns posörer, sådana som frontar vad de tror är rätt kläder och rätt bandpreferenser i syfte att smälta in bland en viss grupp människor.

Jag säger bara att vi skall akta oss för att döma någon baserat på något så banalt och otillförlitligt som vad man har på sig eller lyssnar på för stunden. För ärligt talat, hur kan vi veta att gymkillen i Carlingströja och tribaltatueringar bara gillar DEAD BY APRIL – och inte BLACK SABBATH, DARK FUNERAL och ISIS också? Och skulle han nu inte göra det, innebär det i så fall att hans engagemang och kärlek för det han uppfattar som metal inte är lika äkta som din eller min…?

Verklighetens hårdrockare finns inte – eller så finns de överallt. De gillar MARDUK, MASTODON, OPETH och DILLINGER ESCAPE PLAN. De gillar också BULLET FOR MY VALENTINE, LINKIN PARK, ALESTORM och KORPPIKLAANI. De älskar Carlings, och de hatar Carlings. De är precis som du, och inte alls som du. Det enda de har gemensamt? De uppskattar metal – även om det råkar vara utifrån deras definition av metal, och inte din…