Honorable mentions

Nu är det inte länge kvar tills årsbästalistorna går upp både på WeRock och på Metalcentral. Själv kommer jag naturligtvis att som vanligt summera året med en liten "gala" här på bloggen, men tänker inte publicera någon klassisk tio-i-topplista.

För att ändå ge er en fingervisning om varåt det lutar, och för att hedra band som hedras bör, tänkte jag ändå beta av några "honorable mentions", dvs. namndroppa några skivor som landade strax utanför topp 10 men som lik förbannat är riktigt bra ändå!

LAST VIEW – Hell In Reverse
De unga stockholmarna bjuder med fullängdsdebuten på en härlig mix av stenhårda riff á la göteborgsmetal och punkig hardcore-energi. Medryckande som satan, och även om skivan kanske är lite ojämn (alldagliga dalar, idiotbra toppar) är detta verket som så att säga innehar plats 11 för i år.

OPETH – Heritage
Ack, så vackert, och ack, så intrikat och intelligent komponerat. Trots den löjligt höga låtskrivarkompetensen hos Mikael Åkerfeldt lyfter anrättningen inte riktigt högt nog. Kanske är det just den mix av hjärtskärande skönhet och guttural dödsmetall som bandet här frångått som tidigare skapat den riktiga magin?

AUTUMN – Cold Comfort
Är man på rätt humör (läs: i det här sammanhanget introvert, lite deppig och lugn) utgör holländarnas hybrid av symfonisk metal och sorgsen pop en underbar lisa för själen. Sångerskan Marjan Welman har en synnerligen behaglig röst, och hade det inte varit för att det handlar om så uppenbar humörmusik hade det kanske räckt längre än till ett hedersamt omnämnande.

HATE ETERNAL – Phoenix Amongst The Ashes
Att lyssna till HATE ETERNAL och deras "Phoenix Amongst The Ashes" är lite grann som att springa oskyddad rakt mot en fullt eldgivande kulspruta, samtidigt som man smiskar sig själv med en taggbuske - fast på ett bra sätt. Årets brutalaste örongodis, om än ej tillräckligt många minnesvärda låtar för en listplacering.

KITTIE – I've Failed You
Det är ofta lätt att göra narr av dagens ofta strömlinjeformade metalband, som idag kanske går under epitetet "metalcore" där det för ett decennium sedan hade hetat "nu metal". KITTIE kanske stilmässigt sorteras in under samma genre, men med tufft tuggande riff och snygg, nervig sång på pluskontot finns det inget att göra narr av. "Whisper Of Death" är en av årets mest nickvänliga metallåtar.

SATOR – Under The Radar
Visste ni att när brittiska arkeologer nyligen utforskade en 3000 år aldrig öppnad gravkammare i en egyptisk pyramid, fann man en demotejp med SATOR? Okej, så länge har de väl kanske inte hållit på då, men nära nog – och de kan än! Deras senaste alster bjuder på habil, kompetent hårdrock med skönt bluesgung och patenterad spelglädje. Hadealla låtar på skivan hållit samma klass som "When You Lie Down With Dogs" hade SATOR varit givna på topp 10.

ROSE FUNERAL – Gates Of Punishment
Bitvis lika brutalt som HATE ETERNAL, men här och var uppblandat med närmast black metal-minnande, iskall elegans. "Malignant Amour" är  möjligen årets bästa musikaliska misantropi, och "Gates Of Punishment" en platta som trots sin brutala hårdhet faktiskt håller väl att lyssna på även i längden. Det var därmed inte alls självklart att lämna ROSE FUNERAL utanför den slutliga listan.

WALKING WITH STRANGERS – Hardship
Jag har vid flera tidigare tillfällen hyllat Trollhättan-sönerna som varandes framtiden för svensk brainfuck-metal, och därför blev jag faktiskt en smula besviken när jag först hörde "Hardship". Skivan känns lite spretig och saknar i viss mån fokus, och de något för många elektroniska inslagen funkar i mina öron inte alltför bra. Varför nämner jag då ens skivan här? Tja, när WALKING WITH STRANGERS faktiskt manglar loss i matematiskt uträknade riff, är de fortfarande – MESHUGGAH undantaget – bäst i Sveriges inom sitt gebit...